Romarriket

Bildkälla SO-rummet

Romarriket

Stort rike. När det romerska riket var som störst sträckte det sig från England i väster till Svarta havet i öster. Då hade det stora riket 50 miljoner invånare.

Bildkälla SO-rummet

Romarna erövrar Italien. Forskare tror att Rom grundades för ca 2 800 år sedan. Då bodde det minst tio olika folk på den italienska halvön, och de talade olika språk.

Latinarna som bodde i Rom talade latin. Etruskerna bodde norr om Rom. Det var ett folk som bröt malm och framställde järn.

I södra Italien fanns det greker som hade grundat små grekiska stadsstater. Under 200 år arbetade romarna på att bli härskare i Italien. De besegrade grekerna i söder och omkring 400 f.Kr. hade de blivit så starka att de kunde anfalla de etruskiska städerna som omgavs av tjocka murar. Etruskerna kämpade hårt mot romarna, men de besegrades och så småningom gick det etruskiska folket upp i det italienska

Krigen mot Kartago. När romarna hade blivit herrar över Italien började de konkurrera om handeln på Medelhavet med den stora handelsstaden Kartago som låg på Nordafrikas kust. Rom och Kartago stred mot varandra i tre stora krig. Folket som bodde i Kartago kallades för puner och därför har de tre krigen fått namnen de puniska krigen.

  De puniska krigen

Det andra puniska kriget varade mellan åren 218 och 201 f.Kr. Nu hade Kartago en av världshistoriens största krigare, han hette Hannibal. Hannibal hade en djärv plan för att besegra romarna. Han vandrade från Spanien, som Kartago ockuperade, till Italien med 50.000 soldater, 9.000 ryttare och 37 stridselefanter.

Det blev en svår resa eftersom man måste passera bergskedjorna Pyrenéerna och Alperna innan de kom till Italien. Det var mycket svårt att ta sig fram på de smala snöiga bergsstigarna med elefanter, dessutom angreps de av folk som bodde i bergen. De rullade stora klippblock mot kartagerna som försvarade sig med pilbågar. När Hannibal var framme i Norditalien hade han bara 26.000 man och några elefanter kvar.

Nu möttes kartagerna och romarna i tre slag som Kartago vann. Då drog sig romarna tillbaka och de försökte förhindra kartagerna att få fram mat till armén. År 216 f.kr mötte Kartago  romarna i ett stort slag , och det var vid den lilla staden Cannae i södra Italien.

 Det har blivit ett världsberömt slag eftersom Hannibal hade en sådan avancerad stridstaktik och slaget resulterade i att Kartago vann. Romarna förlorade 50 000 man och Hannibal förlorade inte mer än 6 000 man. Efter 14 års krig vann dock romarna.

Romarna erövrar världen. Under de följande århundradena erövrade romarna stora områden i Europa och Asien. I början av 100-talet e.Kr. hade romarriket sin största utbredning. Då behärskade romarna hela området runt Medelhavet fram till Svarta havet i öster. I norr behärskade romarna Frankrike, England och en bit av nuvarande Tyskland.

 Frågor. 1. Hur stort var romarriket? 2. Vilka folkslag bodde i Italien? 3. Hur gick det till när romarna blev Italiens härskare? 

Så styrdes Rom.
Rom styrdes till en början av kungar (monarki), men i slutet av 500-talet f.Kr infördes republik. Romarriket blev en republik och ingen kunde ärva makten. Rom styrdes av ämbetsmän, som valdes för ett år i taget.

De mäktigaste ämbetsmännen var de två konsulerna. De styrde staten och förde befäl i krig. De båda konsulerna hade vetorätt (veto= jag förbjuder) mot varandras beslut. Konsulerna måste alltid rådfråga senaten (riksdagen) och se till att viktiga beslut inte gick emot senatorernas vilja. Det kunde vara dyrt att vara konsul, eftersom de skulle ordna stora skådespel, tävlingar och dela ut mat till Roms fattiga.

Om landet hamnade i ett krisläge (exempelvis ett krig) kunde någon utnämnas till diktator. Diktatorn kunde härska ensam i sex månader. Den största makten hade senaten. Det var en församling, som bestod av trehundra medlemmar från de förnämsta släkterna i staden. Alla fria män fick komma till Folkförsamlingen, men den hade ingen stor makt. Ofta förekom inga diskussioner, man röstade ja eller nej på förslag från ämbetsmännen

Republik blir kejsardöme. Julius Caesar tillhörde den styrande överklassen och han var en stor fältherre som erövrade stora områden i Gallien (Frankrike). Där byggde han upp en armé som var stödde honom.

Senaten ansåg att Caesar hade blivit för mäktig och de gav order till Caesar att han skulle upplösa sin armé. I stället vandrade han med sin armé mot Rom där han lyckades göra sig till diktator. När han passerade floden Rubicon, som var gräns till Italien lär han ha sagt: ”Tärningen är kastad.” Dvs. nu fanns det ingen återvändo för Caesar.

Han blev mycket populär när han delade ut jord till de fattiga och därför beslöt sig en grupp senatorer att mörda Caesar. En av motståndarna var Caesars släkting Brutus. Vid ett senatssammanträde den 15 mars år 44 f.Kr. omringade de Caesar och högg ner honom med stora dolkar. När Caesar upptäckte sin släkting Brutus bland attentatsmännen, sägs det att han fällde de bevingade orden: ”Et tu, Brutus” (även du min Brutus). Blödande ur tjugotre sår föll Caesar död ner på golvet.

Triumviratet
(om du hinner... läs om triumviratet/
Caesar-Pompejus och Crassus länk)

Kejsartiden. Efter Caesars död blev hans adoptivson Augustus Roms ledare. Egentligen hette han Octavianus, namnet Augustus fick han av senaten, ett namn som betyder den vördnadsvärde. Också efter honom uppkallades månaden augusti. Augustus kallade sig själv Caesar efter sin adoptivfar.

Alla Augustus efterföljare tog också detta namn. Därifrån har det tyska ordet Kaiser, det ryska tsar och det svenska kejsare kommit. Augustus inleder kejsartiden i Roms historia. Den skulle vara från 31 f.Kr till år 395 e.Kr.

Den romerske kejsaren var landets rikaste person, eftersom han fick in skatter av olika slag.  Kejsaren hade oerhörd makt över hela förvaltningen. Han ansvarade för betalningen till armén och flottan och för kostnader till rikets förvaltning. Kejsaren var direkt ansvarig för att det fanns mat till Roms befolkning samt för de offentliga spelen.

Frågor.  4. Hur styrdes Rom först? 5. Nämn fakta om konsulerna. 6. När utsåg man en diktator? 7. Vad var Senaten?

Slavar. Tillgången på slavar ökade när romarna besegrade allt fler folk. Antalet slavar var ca 3 miljoner, medan den fria befolkningen var 7,5 miljoner. Fattiga föräldrar kunde ibland sälja sina barn som slavar. Slaveri var också ett straff för svåra brott. Kejsaren hade ca 15.000 personliga slavar som skötte hans kläder och palats. Kejsaren hade till och med slavar som provsmakare för att vara säker på att dryckerna och rätterna inte var förgiftade.

Slavar användes på olika sätt. Många av dem arbetade ute på storgodsen som lantarbetare. Dessutom arbetade en hel del av dem i gruvor och stenbrott. Utbildade slavar som läkare, lärare och skrivare fick man betala mycket för. Unga vackra slavinnor var också dyra. I kejsartidens Rom lät man tatuera slavar och kriminella, allt i syfte att lättare hålla reda på dessa personer. Det var dåtidens personnummer.

År 73 f.Kr. gjorde ett 70-tal gladiatorslavar uppror i staden Capua. Ledaren för slavupproret hette Spartacus. Allt fler slavar samlades kring Spartacus som snart hade en armé på 70 000 slavar. I två fältslag besegrade slavarna romerska härar som sänts ut mot dem, men så småningom besegrade en romersk här slavarmén. Spartacus dog och som straff korsfästes 6.000 slavar längs Via Appia, den 20 mil långa vägen mellan Rom och Capua

Kartagos sista strid.  Trots att romarna hade besegrat Kartago i flera slag var man fortfarande rädda för befolkningen som bodde i Nordafrika..

En känd romersk motståndare var riksdagsmannen Cato. Han avslutade alla sina tal i senaten med orden: ”För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras”.

Till sist förklarade romarna krig mot Kartago för tredje gången. En romersk armé landsteg nära staden Kartago, men det tog tre år innan staden kunde stormas. De 50.000 kartager som överlevde såldes som slavar och därefter brände romarna staden.

För att ingen skulle kunna använda marken där Kartago hade funnits plöjde romarna upp marken och strödde salt i jorden. Därmed slutade det tredje puniska kriget år 146 f.kr med att Kartago utplånades.

Bildkälla SO-rummet

Staden Rom. Under kejsar Trajanus tid bodde det ungefär 1,2 miljoner människor i staden Rom. Trafiken var så livlig under rusningstrafik, att myndigheterna tvingades enkelrikta vissa hårt trafikerade gator. Det brann ofta i Rom. De flyttbara fyrfaten för uppvärmning, vaxljusen och facklorna för den nattliga belysningen medförde stora risker för eldsvådor.

Hyreshusen bestod av flera våningar. Det fanns inte vatten eller toaletter i de små lägenheterna. En gemensam vattenkran fanns på gatuplanet. Den enda värmekällan var en bärbar koleldad spis. Den användes också för att laga mat på.

bildkälla Nick vVye

Colosseum. För 2000 år sedan pågick världens blodigaste sport på Colosseum i staden Rom. Publiken i det gamla Rom njöt av att se gladiatorer slå ihjäl varandra. Colosseum var en imponerande anläggning, den kunde ta emot 50 000 åskådare. Invigningsfestligheterna av Colosseum år 79 pågick i hundra dagar. Femtusen djur och hundratals människor dödades under invigningen.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Gladiatorer. På Colosseum kämpade gladiatorer mot varandra. De flesta gladiatorerna var krigsfångar eller slavar, men det fanns även frivilliga gladiatorer. Den vanligaste typen av gladiator hade bar överkropp och bar en hjälm med hjälmbuske. Han var beväpnad med en sköld och ett kort svärd (gladius- av vilket ordet gladiator kommer). När en gladiator övermannats kunde han antingen skonas eller dödas direkt av sin överman. Om åskådarna vände sina tummar nedåt, dödades den besegrade omgående. När åskådarna vände sina tummar uppåt skonades den besegrade, men det hände inte så ofta.

Romerska armén.  Disciplinen i den romerska armén var mycket hård. Om en soldat försökte desertera (fly) stenades han ihjäl. Om flera soldater deserterade i strid, blev straffet för de övriga arkebusering av var tionde soldat. Man avgjord genom lottning vilka som skulle arkebuseras. I början av 100-talet hade romarna en mycket effektiv armé. De romerska soldaterna, legionärerna, var i tjänst i 25 år och fick under denna tid inte gifta sig. När en soldat avgick från armén, fick han välja mellan ett stycke land eller en summa pengar.

Legionärens vapen var två spjut, omkring två och en halv meter långa, vilka han kunde slänga tjugo meter eller längre. Dessutom bar han ett kort svärd för strid man mot man. Legionären bar en stor rektangulär sköld som täckte honom från hakan till fotleden samt en läderjacka som var täckt med pansarfjäll. Huvudet skyddades av en hjälm med ett brett nackstycke och gångjärnsförsedda järnsnibbar, som kunde fällas ner och ge skydd åt sidorna.

Akvedukter och vägar. Romarna blev experter på att bygga vägar, broar och akvedukter. Det bidrog till att det väldiga riket kunde hållas samman under närmare tusen år. Rom hade elva akvedukter som förde in vatten till storstaden.

Den längsta och mest imponerande var Aqua Marcia som invigdes år 144 f.Kr. trots att källan endast låg 32 kilometer från Rom hade den en längd av nästan nio mil, varav dryga milen gick över arkader. Akvedukterna byggdes av sten, men som gjutmassa användes ett slags betong. De elva akvedukterna förde dagligen 1,3 miljarder liter friskt källvatten från bergen till Rom. Många av akvedukterna som romarna byggde finns bevarade än i dag.

Romarna byggde också ett nät av fina vägar. Det fanns omkring 8.000 mil utmärkta vägar samt 40.000 provinsvägar. Huvudvägarna användes när man skickade post samt inte minst för att armén skulle kunna ta sig fram snabbt. Själva vägbanan var mellan fyra till fem meter bred så att två legioner, marscherande sex man i bredd kunde mötas.

I det stora romarriket reste man lika snabbt, säkert och bekvämt som i början av 1800-talet. Som exempel kan nämnas att en resenär mellan London och Rom bara behövde tretton dagar på sig för färden.

Kvinnorna. Den romerska kvinnan var ganska fri i förhållande till den grekiska kvinnan. Hon fick fritt rör sig utanför hemmet och hon kunde följa med mannen på fester och skådespel, men mannen var hennes förmyndare. 

Inom politiken fick hon inte bestämma. En romersk kvinna var klädd i en lång tunika med långa ärmar av linne och över den hängde hon ett stort tygstycke och gärna också en mantel. De rika kvinnorna tyckte om att göra sig fina i håret som parfymerades och som ofta färgades rödblont eller blont. Dagligen använde kvinnorna skönhetskrämer som var gjorda av fårfett, brödsmulor och mjölk.

Pompeji. År 79 e.Kr. fick vulkanen Vesuvius ett våldsamt utbrott. Vid utbrottet begravdes staden Pompeji av lava och aska. Den lilla staden Pompeji låg 24 mil sydöst om Rom nära Neapelbukten.

I närheten av staden fanns den 1 277 meter höga vulkanen Vesuvius. När vulkanen fick ett våldsamt utbrott dödades 2 000 människor i Pompeji, det var mer än en tiondel av hela befolkningen.

När Vesuvius tystnade efter 28 timmar låg Pompeji begravt under ett sex meter djupt lager av aska och pimpsten. Staden och dess tragiska öde föll i glömska, men i början av 1700-talet började forskare gräva ur staden.

Några av de 2 000 Pompeji-bor som inte lyckades fly från staden har ”återuppstått” på ett mirakulöst sätt. Deras kroppar förmultnade och lämnade kvar hålor i den stelnade vulkaniska massan. Genom att hälla flytande gips i dessa ihåligheter har arkeologerna gjort avgjutningar av offren. Dessa avgjutningar har avslöjat många dramatiska situationer när vulkanen fick sitt utbrott. Ett exempel.  En mamma höll sin dotter hårt tryckt i famnen.

Romarrikets fall. I början av 100-talet e.Kr var det romerska riket som störst. Från 200-talet e.Kr. blev det allt svårare att hålla samman det stora riket.

 Rom skakades av inre stridigheter och dessutom fick man problem med att skydda gränserna mot attacker från andra folk. När romarna slutade att föra erövringskrig fick de inte några fler slavar. Då blev det svårare att få billig arbetskraft till jordbruken.

Det blev också dyrt att hålla de stora arméerna för att försvara gränserna, då fick kejsaren ta ut högre skatter på jordbruket vilket innebar att jordbrukarna blev allt fattigare. De höga skatterna och inflationen skapade en allmän ekonomisk kris.

Ett annat problem var att jordarna höll på att utarmas, eftersom de hade brukats alltför hårt. Det fick till följd att skördarna inte räckte för att försörja befolkningen.

De inre svårigheterna och yttre fiender innebar att det stora romarriket delades i två delar år 395, Västrom och Östrom. De två rikena fick varsin kejsare och varsin huvudstad- Rom och Konstantinopel (nuvarande Istanbul).

bildkälla SO-rummet

Olika germanska folk kom allt längre in i Rom och år 476 störtades den siste västromerske kejsaren. Det innebar slutet för antiken. Östrom blev kvar och gick inte under förrän år 1453.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Diskutera innehållet i grundkursen med en kamrat/alla
Vilka likheter och skillnader kan ni se mellan antikens samhälle och dagens samhälle?