Antika
Grekland Minikurs
Därför är Antika
Grekland så berömt. Det som gjort det antika Grekland så
berömt är demokratin, idrotten, sagorna
och skådespelen. Redan de gamla grekerna kallade sig själva
för hellener och deras land heter Hellas på grekiska.
Under antiken kallade grekerna alla andra folk för barbarer,
eftersom deras språk var obegripligt. Det lät mest som ”barr-barr”,
tyckte grekerna.
Kreta. Greklands
historia börjar på ön Kreta omkring år 2000 f. Kr. Här
fanns allt som behövdes för att en stor kultur skulle uppstå.
I dalarna fanns det bördig jord där grekerna odlade korn, vete,
oliver och vin. Skogarna gav bra virke till skeppsbyggnad och i
vikarna fanns bra hamnar. Kreta låg bra till för handeln, centralt
i östra Medelhavet. Den rika handeln medförde att flera städer
med kungapalats byggdes. Främst bland dem är palatset i Knossos
som hade flera hundra rum. I palatset hade drottningen ett badrum med
badkar. I ett rum intill fanns WC, den första i historien. Palatset
hade rinnande vatten och avlopp. Folket på Kreta kallades för
minoer och de var ett fredligt folk som ägnade sig åt
handel. Omkring 1400 f. Kr. inträffade en katastrof på
Kreta och palatset i Knossos förstördes. Vissa forskare anser
att det berodde på en fruktansvärd jordbävning som följdes
av att ön Santorin (Thera), strax utanför Kreta exploderade. Kanske
förstördes även Knossos vid denna jordbävning. Andra forskare
hävdar att det var angripare från fastlandet som förstörde
staden.
De grekiska
staterna. Under forntiden växte en mängd småriken fram i
Grekland. De brukar kallas för statsstater. Var och en
bestod av en stad och landsbygden närmast staden. De mest kända
stadsstaterna var Aten, Sparta, Thebe och
Korint. Trots att grekerna var uppdelade i en mängd
stadsstater kände de sig som ett enda folk. Det som förenade
grekerna var att de hade ett gemensamt språk, kultur
och religion, och till de olympiska spelen kom människor från
landets alla delar.
Aten. Aten var
den största stadsstaten med sina cirka 400 000 invånare.
Landskapet kring Aten passar inte så bra för spannmålsodling
eftersom det är så bergigt där. I stället odlade man vindruvor
och oliver, därför kunde man exportera vin och olivolja över hela
Medelhavsområdet. Det resulterade dessutom i att handel och sjöfart
blev viktiga näringsgrenar. I Aten kom man på ett nytt sätt att
styra sin stat. De kallade denna styrelse för demokrati.
Grekiskan demos betyder folk och kratein betyder
härska. Demokrati betyder alltså att ”folket
härskar”. Men inte var det samma demokrati som vi har idag.
Kvinnorna och slavarna räknades inte till folket, och det
innebar att de inte fick vara med och rösta. För att leda det
dagliga arbetet utsågs det 500 man starka rådet genom
lottning. Femtio av rådsmedlemmarna tjänstgjorde åt gången för
en tiondel av året. Rådet motsvarar vår regering. Eftersom Aten
hade ca 40 000 manliga medborgare hade man stora utsikter att
någon gång få vara med i regeringen.
Slavar Det fanns
över 100 000 slavar i Aten. De arbetade inom jordbruket, eller
i gruvor och i stenbrott. Slavarna behandlades hyggligt. Det hände
ibland att en manlig atenare gifte sig med en slavinna. Sönerna till
ett sådant par kunde emellertid inte bli medborgare. Inom poliskåren
arbetade ca 300 slavar. Slavarna hade inte samma skydd i lagen som
fria, våldtäkt mot slavinnor betraktades som ett lindrigt brott med
endast låga böter som följd.
Flickorna
behandlades sämre än pojkarna. I Grekland behövde samhället
kvinnor bara som barnaföderskor och tjänarinnor. När man inte
ville ha fler kvinnor, lät man nyfödda flickebarn dö. Flickorna i
Aten fick för det mesta en mager, proteinfattig mat, medan däremot
pojkarna fick bra mat med mycket kött, som flickorna nästan aldrig
fick smaka.
Sparta. Sparta
var mäktigast av alla de grekiska staterna. Sparta låg på
halvön Peloponnesos. Sparta var ett militärsamhälle. Alla
vuxna män var soldater. Redan vid sju års ålder togs pojkarna från
sina mammor för att uppfostras till soldater. I läger skolades de
till krigare under tio år. De härdades och stärktes med hjälp av
kroppsövningar och krigiska idrotter. En gång om året fick
pojkarna genomgå ett mandomsprov. Då piskades de blodiga.
Vinnare blev den pojke som kunde tåla mest stryk utan att skrika.
Vid 20 års ålder fick pojkarna gå in i armén där de fick stanna
tills de blev 60 år. Spartanerna var rädda att slavarna
(heloterna) skulle göra uppror. Därför måste de alltid vara
rustade till strid. Det var heloterna som skötte jordbruket i
Sparta.
Frågor. 1.
Varför är Antika Grekland så berömt? 2. Nämn fakta om Knossos.
3. Vad förenade grekerna
4. Nämn fakta om
Athens demokrati. 5. Nämn fakta om slavarna och kvinnorna.6. Nämn
fakta om Sparta.
Hårda spartaner. En
spartan skulle tåla allt. En berömd
berättelse från Sparta handlar om en pojke som stjäl en rävunge.
När han såg en vuxen komma gömde han den under sin skjorta.
Rävungen började då bita sig in i pojkens bröst. Till slut hade
räven slitit upp hela magen och pojken föll död ner. Först då
upptäcktes stölden. Spartanerna ansåg att det var tillåtet att
stjäla. Men den som gjorde det så klumpigt att han blev upptäckt
straffades hårt. Spartanerna föraktade bekvämlighet, läcker mat,
mjuka kläder och onyttig mat. Vårt uttryck ”att
leva spartanskt” betyder att leva
enkelt, närmast fattigt. Maten var oftast
enkel. Svartsoppan var populär. Det var en soppa som var kokt på
fläskkött och blandad med svinblod, ättika och salt.
Så styrdes Sparta.
Sparta styrdes av två kungar samtidigt som skulle leda
arméerna i krig. Den största makten fanns hos de äldstes råd,
som bestod av 28 män som var över 60 år. Sparta var ingen riktig
demokrati. Alla spartanska män över 30 år fick delta i
folkförsamlingen, men den fick bara säga ja eller nej till de
äldstes råd.
Flickorna. Flickorna
i Sparta fick likadan uppfostran som pojkarna.
Det var mycket ovanligt i andra stater. Kroppslig träning som
löpning, brottning och spjutkastning var mycket viktigt även för
dem. Redan i skolan försökte man uppmuntra flickorna till ett
modigt och framåt uppträdande. Man tävlade tillsammans med
pojkarna, då tävlade pojkarna och flickorna nakna. Det var ingen
skam för en pojke om en flicka kastade honom i marken. I
Sparta tyckte man att flickorna och pojkarna var lika mycket värda.
Idrotten. De
antika olympiska spelen hölls utan avbrott i 1200 år. De
anordnades från 776 f. Kr. till 390 e.Kr. Segrarna fick en olivkrans
i pris. Den idrottsman som fuskade under en tävling förnedrades på
så sätt, att man lät uppföra en ”fuskstaty” för att
håna idrottsmannen. Zeus mest berömda tempel låg i Olympia på
halvön Peloponnesos. Här hölls vart fjärde år idrottstävlingar
till guden Zeus ära. Till dessa olympiska spel kom deltagare
från hela Grekland. Idrottsmännen i det antika Grekland idrottade
nakna. Den grekiska idrottsanläggningen hette gymnasion (gymnos
betyder naken).
Populära
idrottsgrenar. Brottning
utfördes bara i stående ställning och för en seger krävdes att
motståndaren kastades tre gånger i marken. Femkampen
bestod av grenarna spjut, brottning, längdhopp, diskus och löpning.
Boxning
var en populär sport. Boxarna lindade remmar av ogarvat skinn om
fingrarna, ibland flätade man järnstycken i remmarna. Under en
match fick man bara slå mot huvudet. Först när en gav upp eller
låg medvetslös, var matchen slut. Pankration
var en sport där man kombinerade brottning med boxning. Alla grepp
var tillåtna utom att bitas eller trycka ut ögonen på
motståndaren.
Krigen mot perserna.
Vid mitten av 500-talet f. Kr. skapade perserna ett stort rike
i nuvarande Iran. Perserna erövrade även de grekiska
områdena som fanns i Mindre Asien. Grekerna försökte göra uppror
mot de mäktiga perserna, men det misslyckades. Persernas kung hette
Darius. Han hade gett order till en av sina tjänare att vid varje
middag tre gånger säga meningen: ”Herre, kom ihåg atenarna.”
Darius vill inte glömma att grekerna hade försökt göra uppror mot
de mäktiga perserna. År 490 f. Kr seglade Darius flotta iväg för
att straffa de grekiska staterna som hade försökt hjälpa grekerna
i Mindre Asien. Persernas flotta landsteg vid byn Marathon.
Därifrån skulle de tåga mot Aten. Men grekerna gick till anfall
med sina långa spjut och perserna drevs tillbaka till sina skepp.
Mer än 1 000 perser låg döda vid Marathons strand. Efter
slaget skickades den snabbaste grekiske löparen till Aten för att
berätta om segern. Det var mer än fyra mil till Aten och när han
kom fram ropade han: ”Vi har segrat.” Sedan föll han död
ner. Det är till minne av den löpningen från Marathon som det
moderna maratonloppet skapades.
Slaget vid
Thermopylä. På sommaren 480 f. Kr trängde
perserna in i Grekland. Grekerna mötte dem vid bergspasset
Thermopyle. På sitt
smalaste ställe var passet bara några meter brett, därför var det
lätt att försvaras. I spetsen för hären stod Spartas
kung Leonidas med trehundra spartanska
krigare. Spartanerna var stolta och modiga krigare. I tre dagar
kämpade grekerna mot perserna, men en grekisk förrädare visade
perserna hur de på stigar uppe i bergen kunde gå runt Thermopyle.
När Leonidas fick reda på det sände han bort den grekiska hären.
Endast 300 spartaner stannade kvar. De skulle försöka hejda fienden
så länge att huvudhären kunde dra sig tillbaka. Spartanerna
kämpade modigt med sina långa spjut. Till sist stupade alla
spartaner. Men den grekiska huvudhären räddades.
Perserna vandrade nu mot Aten där
befolkningen flydde. Perserna brände staden och nu möttes de
grekiska och persiska flottorna i sundet vid Salamis.
I det trånga sundet hade perserna ingen nytta av sina stora fartyg.
Grekernas små fartyg var lättare att styra och grekerna vann en
stor seger och nästan alla persiska fartyg förstördes. Därmed var
Greklands frihet räddad.
Frågor. 7.
Ge exempel på att en spartan skulle tåla allt. 8. Förklara
uttrycket: leva spartanskt. 9. Nämn fakta om flickorna. 10. Nämn
fakta om idrotten. 11. Vad hände vid Marathon. 12. Vad hände vid
Salamis.
