måndag 2 mars 2015

Athen vs Sparta

Athen bildkälla SO-rummet


De grekiska staterna. Under forntiden växte en mängd småriken fram i Grekland. Var och en bestod av en stad och landsbygden närmast staden. De brukar kallas för stadsstater. De mest kända stadsstaterna var Athen, Sparta, Thebe och Korint. Trots att grekerna var uppdelade i en mängd stadsstater kände de sig som ett enda folk. Det som förenade grekerna var att de hade ett gemensamt språk, en gemensam historia, kultur och religion. Och till de olympiska spelen kom människor från landets alla delar. Under perioden 750 till 550 f.Kr. utvandrade många greker från fastlandet och grundade städer runt Medelhavets kuster.
En orsak till utvandringen var att man sökte ny jord att odla. En annan orsak var att en del grekiska stadsstater ville grunda kolonier. Oftast gick det bra för dessa kolonier. De kunde exportera spannmål till moderlandet och Greklands stater kunde i sin tur exportera vapen och verktyg till kolonierna.

Athen. Athen var den största stadsstaten med sina ca 400.000 invånare. Landskapet kring Athen passar inte så bra för spannmålsodling eftersom det är så bergigt där. I stället odlade man vindruvor och oliver. Därför kunde man exportera vin och olivolja över hela Medelhavsområdet. Det resulterade dessutom i att handel och sjöfart blev viktiga näringsgrenar.
I Athen kom man på ett nytt sätt att styra sin stat. De kallade denna styrelse för demokrati. Grekiskan demos betyder folk och kratein betyder härska. Demokrati betyder alltså att ”folket härskar”.
I folkförsamlingen stiftades alla lagar, och där fattades alla viktiga beslut. 40 gånger per år samlades alla män över 20 år på kullen Pnyx för att diskutera och fatta beslut. Men det var nog inte så lätt att föra fram sina åsikter inför alla människor, för det fanns plats för 18.000 athenare som kunde sitta på sluttningarna och lyssna. Bra självförtroende och lätt för att tala var en förutsättning för att lyckas i politiken. Men inte var det samma demokrati som vi har idag. Kvinnorna och slavarna räknades inte till folket, och det innebar att de inte fick vara med och rösta.
För att leda det dagliga arbetet utsågs det 500 man starka rådet genom lottning. Femtio av rådsmedlemmarna tjänstgjorde åt gången för en tiondel av året. Rådet motsvarade vår regering. Eftersom Athen hade ca 40.000 manliga medborgare hade man stora utsikter att någon gång få vara med i regeringen.

Slavar Det fanns över 100.000 slavar i Athen. De arbetade inom jordbruket, eller i gruvor och i stenbrott. Slavarna behandlades hyggligt. Det hände ibland att en manlig athenare gifte sig med en slavinna. Sönerna till ett sådant par kunde emellertid inte bli medborgare. Inom poliskåren arbetade ca 300 slavar. Slavarna hade inte samma skydd i lagen som fria, våldtäkt mot slavinnor betraktades som en lindrigt brott med endast låga böter som följd.

Flickorna behandlades sämre än pojkarna. I Grekland behövde samhället kvinnor bara som barnaföderskor och tjänarinnor. När man inte ville ha fler kvinnor, lät man nyfödda flickebarn dö. Flickorna i Athen fick för det mesta en mager, proteinfattig mat, medan däremot pojkarna fick en fullgod kost med mycket kött, som flickorna nästan aldrig fick smaka.




Leonidas Sparta bildkälla SO-rummet

Sparta. Sparta var mäktigast av alla de grekiska staterna. Sparta låg på halvön Peloponnesos. Sparta var ett militärsamhälle. Alla vuxna män var soldater. Redan vid sju års ålder togs pojkarna från sina mammor för att uppfostras till soldater. I läger skolades de till krigare under tio år. De härdades och stärktes med hjälp av kroppsövningar och krigiska idrotter.
En gång om året fick pojkarna genomgå ett mandomsprov. Då piskades de till de blev blodiga. Vinnare blev den pojke som kunde tåla mest stryk utan att skrika. Vid 20 års ålder fick pojkarna gå in i armén där de fick stanna tills de blev 60 år.
Spartanerna var rädda att slavarna (heloterna) skulle göra uppror. Därför måste de alltid vara rustade till strid. Det var heloterna som skötte jordbruket i Sparta.
En spartan skulle tåla allt. En berömd berättelse från Sparta handlar om en pojke som stjäl en rävunge. När han såg en vuxen komma gömde han den under sin skjorta. Rävungen började då bita sig in i pojkens bröst. Till slut hade räven slitit upp hela magen och pojken föll död ner. Först då upptäcktes stölden. Spartanerna ansåg att det var tillåtet att stjäla. Men den som gjorde det så klumpigt att han blev upptäckt straffades hårt.
Spartanerna föraktade bekvämlighet, läcker mat, mjuka kläder och onyttig mat. Vårt uttryck ”att leva spartanskt” betyder att leva enkelt, närmast fattigt. Maten var oftast enkel. Svartsoppan var populär. Det var en soppa som var kokt på fläskkött och blandad med svinblod, ättika och salt.
Sparta styrdes av två kungar samtidigt som skulle leda arméerna i krig. Den största makten fanns hos de äldstes råd, som bestod av 28 män som var över 60 år. Sparta hade ingen riktig demokrati. Alla Spartas män över 30 år fick delta i folkförsamlingen, men den fick bara säga ja eller nej till de äldstes råd.
Flickorna i Sparta fick likadan uppfostran som pojkarna. Det var mycket ovanligt i andra stater. Kroppslig träning som löpning, brottning och spjutkastning var mycket viktigt även för dem. Redan i skolan försökte man uppmuntra flickorna till ett modigt och framåt uppträdande. Man tävlade tillsammans med pojkarna. Då tävlade pojkarna och flickorna nakna. Det var ingen skam för en pojke om en flicka kastade honom i marken. Idén om fullt lika värde för båda könen var djupt rotad i Sparta.


Idrotten. De antika olympiska spelen hölls utan avbrott i 1200 år. De anordnades från 776 f.Kr. till 390 e.Kr. Segrarna fick en olivkrans i pris. Den idrottsman som fuskade under en tävling förnedrades på så sätt, att man lät uppföra en ”fuskstaty” till hans ”ära”.
Zeus mest berömd tempel låg i Olympia på halvön Peloponnesos. Här hölls vart fjärde år idrottstävlingar helgade åt guden Zeus. Till dessa olympiska spel kom deltagare från hela Grekland. Ordet ”Olympiad” betydde för grekerna en tidrymd på fyra år, dvs den tid som gick mellan två olympiska spel.
Under de olympiska spelen var det vapenstillestånd mellan de grekiska stater som låg i krig med varandra. Sparta fick en gång betala böter för att de fortsatte med fientligheter under ett OS. Idrottsmännen i det antika Grekland idrottade nakna. Den grekiska idrottsanläggningen hette gymnasion (gymnos betyder naken). Kvinnor fick inte närvara vid spelen i Olympia. Överträdelse av detta förbud straffades med döden. Den enda kvinna som greps, men slapp straffet, hette Kallipateria. Hon hade en son som tävlade i boxning. När han gick till final kunde inte Kallipatiera motstå frestelsen att klä ut sig till man för att närvara vid sonens finalmatch. När sonen vann, blev hon utom sig av glädje och skrek med gäll kvinnoröst. Hennes straff borde enligt lagen bli döden, men hon benådades därför att sonen hade vunnit sin match. Men i fortsättningen fick dock tränarna uppträda lika nakna som de tävlande.
Femkampen bestod av grenarna spjut, brottning, längdhopp, diskus och löpning.
Brottning utfördes bara i stående ställning och för en seger krävdes att motståndaren kastades tre gånger i marken.
Boxning var en populär sport. Boxarna lindade remmar av ogarvat skinn om fingrarna, ibland flätade man järnstycken i remmarna. Under en match fick man bara slå mot huvudet. Först när en gav upp eller låg medvetslös, var matchen slut. Pankration var en sport där man kombinerade brottning med boxning. Alla grepp var tillåtna utom att bitas eller trycka ut ögonen på motståndaren.

Alexander den store. Makedonien var ett land norr om Grekland. År 340 f.Kr tvingade Makedonien Athen, Sparta och andra stadsstater att gå med i ett förbund under Makedoniens ledning. Under ledning av Makedoniens kung Alexander gick en krigshär år 334 f.Kr till angrepp mot Perserriket, som styrdes av kung Darius III. Alexander är en av världshistoriens mest berömda fältherrar och kallas Alexander den store. Hans mål var att erövra världen, varken mer eller mindre. Vid Issos norr om den syriska staden Aleppo mötte Alexander perserkungen Darius armé år 333 f.Kr. Alexander vann och Darius tvingades fly. Nu ville Alexander erövra världen. Därför kommenderade han hären mot Indien, men vid en av Indus bifloder ville soldaterna inte fortsätta, därför måste Alexander återvända västerut. En kort tid därefter drabbades Alexander av en mystisk sjukdom, det kan ha varit malaria och han dog den 10 juni år 323 f.Kr., 33 år gammal.


Uppgift 
1. Jämför Athen med Sparta. Vilka likheter och skillnader hittar du?

2. Vilket samhälle skulle du helst vilja leva i? Motivera?


Extra fördjupning: