De grekiska staterna. Under
forntiden växte en mängd småriken fram i Grekland. Var och en
bestod av en stad och landsbygden närmast staden. De brukar kallas
för stadsstater. De mest kända stadsstaterna var Athen, Sparta,
Thebe och Korint. Trots att grekerna var uppdelade i en mängd
stadsstater kände de sig som ett enda folk. Det som förenade
grekerna var att de hade ett gemensamt språk, en gemensam historia,
kultur och religion. Och till de olympiska spelen kom människor från
landets alla delar. Under perioden 750 till 550 f.Kr. utvandrade
många greker från fastlandet och grundade städer runt Medelhavets
kuster.
En orsak till utvandringen var att man
sökte ny jord att odla. En annan orsak var att en del grekiska
stadsstater ville grunda kolonier. Oftast gick det bra för dessa
kolonier. De kunde exportera spannmål till moderlandet och Greklands
stater kunde i sin tur exportera vapen och verktyg till kolonierna.
Athen. Athen var den största
stadsstaten med sina ca 400.000 invånare. Landskapet kring Athen
passar inte så bra för spannmålsodling eftersom det är så
bergigt där. I stället odlade man vindruvor och oliver. Därför
kunde man exportera vin och olivolja över hela Medelhavsområdet.
Det resulterade dessutom i att handel och sjöfart blev viktiga
näringsgrenar.
I Athen kom man på ett nytt sätt att
styra sin stat. De kallade denna styrelse för demokrati.
Grekiskan demos betyder folk och kratein betyder
härska. Demokrati betyder alltså att ”folket härskar”.
I folkförsamlingen stiftades
alla lagar, och där fattades alla viktiga beslut. 40 gånger per år
samlades alla män över 20 år på kullen Pnyx för att diskutera
och fatta beslut. Men det var nog inte så lätt att föra fram sina
åsikter inför alla människor, för det fanns plats för 18.000
athenare som kunde sitta på sluttningarna och lyssna. Bra
självförtroende och lätt för att tala var en förutsättning för
att lyckas i politiken. Men inte var det samma demokrati som vi har
idag. Kvinnorna och slavarna räknades inte till folket, och det
innebar att de inte fick vara med och rösta.
För att leda det dagliga arbetet
utsågs det 500 man starka rådet genom lottning. Femtio av
rådsmedlemmarna tjänstgjorde åt gången för en tiondel av året.
Rådet motsvarade vår regering. Eftersom Athen hade ca 40.000
manliga medborgare hade man stora utsikter att någon gång få vara
med i regeringen.
Slavar Det fanns över 100.000
slavar i Athen. De arbetade inom jordbruket, eller i gruvor och i
stenbrott. Slavarna behandlades hyggligt. Det hände ibland att en
manlig athenare gifte sig med en slavinna. Sönerna till ett sådant
par kunde emellertid inte bli medborgare. Inom poliskåren arbetade
ca 300 slavar. Slavarna hade inte samma skydd i lagen som fria,
våldtäkt mot slavinnor betraktades som en lindrigt brott med endast
låga böter som följd.
Flickorna behandlades sämre än
pojkarna. I Grekland behövde samhället kvinnor bara som
barnaföderskor och tjänarinnor. När man inte ville ha fler
kvinnor, lät man nyfödda flickebarn dö. Flickorna i Athen fick för
det mesta en mager, proteinfattig mat, medan däremot pojkarna fick
en fullgod kost med mycket kött, som flickorna nästan aldrig fick
smaka.
Sparta. Sparta var mäktigast av
alla de grekiska staterna. Sparta låg på halvön Peloponnesos.
Sparta var ett militärsamhälle. Alla vuxna män var
soldater. Redan vid sju års ålder togs pojkarna från sina mammor
för att uppfostras till soldater. I läger skolades de till krigare
under tio år. De härdades och stärktes med hjälp av
kroppsövningar och krigiska idrotter.
En gång om året fick pojkarna genomgå
ett mandomsprov. Då piskades de till de blev blodiga. Vinnare
blev den pojke som kunde tåla mest stryk utan att skrika. Vid 20 års
ålder fick pojkarna gå in i armén där de fick stanna tills de
blev 60 år.
Spartanerna var rädda att slavarna
(heloterna) skulle göra uppror. Därför måste de alltid
vara rustade till strid. Det var heloterna som skötte jordbruket i
Sparta.
En spartan skulle tåla allt. En
berömd berättelse från Sparta handlar om en pojke som stjäl en
rävunge. När han såg en vuxen komma gömde han den under sin
skjorta. Rävungen började då bita sig in i pojkens bröst. Till
slut hade räven slitit upp hela magen och pojken föll död ner.
Först då upptäcktes stölden. Spartanerna ansåg att det var
tillåtet att stjäla. Men den som gjorde det så klumpigt att han
blev upptäckt straffades hårt.
Spartanerna föraktade bekvämlighet,
läcker mat, mjuka kläder och onyttig mat. Vårt uttryck ”att
leva spartanskt” betyder att leva enkelt, närmast fattigt.
Maten var oftast enkel. Svartsoppan var populär. Det var en soppa
som var kokt på fläskkött och blandad med svinblod, ättika och
salt.
Sparta styrdes av två kungar
samtidigt som skulle leda arméerna i krig. Den största makten
fanns hos de äldstes råd, som bestod av 28 män som var över
60 år. Sparta hade ingen riktig demokrati. Alla Spartas män över
30 år fick delta i folkförsamlingen, men den fick bara säga ja
eller nej till de äldstes råd.
Flickorna i Sparta fick likadan
uppfostran som pojkarna. Det var mycket ovanligt i andra stater.
Kroppslig träning som löpning, brottning och spjutkastning var
mycket viktigt även för dem. Redan i skolan försökte man
uppmuntra flickorna till ett modigt och framåt uppträdande. Man
tävlade tillsammans med pojkarna. Då tävlade pojkarna och
flickorna nakna. Det var ingen skam för en pojke om en flicka
kastade honom i marken. Idén om fullt lika värde för båda könen
var djupt rotad i Sparta.
Idrotten. De antika olympiska
spelen hölls utan avbrott i 1200 år. De anordnades från 776 f.Kr.
till 390 e.Kr. Segrarna fick en olivkrans i pris. Den idrottsman som
fuskade under en tävling förnedrades på så sätt, att man lät
uppföra en ”fuskstaty” till hans ”ära”.
Zeus mest berömd tempel låg i Olympia
på halvön Peloponnesos. Här hölls vart fjärde år
idrottstävlingar helgade åt guden Zeus. Till dessa olympiska spel
kom deltagare från hela Grekland. Ordet ”Olympiad” betydde
för grekerna en tidrymd på fyra år, dvs den tid som gick mellan
två olympiska spel.
Under de olympiska spelen var det
vapenstillestånd mellan de grekiska stater som låg i krig med
varandra. Sparta fick en gång betala böter för att de fortsatte
med fientligheter under ett OS. Idrottsmännen i det antika Grekland
idrottade nakna. Den grekiska idrottsanläggningen hette gymnasion
(gymnos betyder naken). Kvinnor fick inte närvara vid spelen i
Olympia. Överträdelse av detta förbud straffades med döden. Den
enda kvinna som greps, men slapp straffet, hette Kallipateria. Hon
hade en son som tävlade i boxning. När han gick till final kunde
inte Kallipatiera motstå frestelsen att klä ut sig till man för
att närvara vid sonens finalmatch. När sonen vann, blev hon utom
sig av glädje och skrek med gäll kvinnoröst. Hennes straff borde
enligt lagen bli döden, men hon benådades därför att sonen hade
vunnit sin match. Men i fortsättningen fick dock tränarna uppträda
lika nakna som de tävlande.
Femkampen bestod av grenarna
spjut, brottning, längdhopp, diskus och löpning.
Brottning utfördes bara i
stående ställning och för en seger krävdes att motståndaren
kastades tre gånger i marken.
Boxning var en populär sport.
Boxarna lindade remmar av ogarvat skinn om fingrarna, ibland flätade
man järnstycken i remmarna. Under en match fick man bara slå mot
huvudet. Först när en gav upp eller låg medvetslös, var matchen
slut. Pankration var en sport där man kombinerade brottning
med boxning. Alla grepp var tillåtna utom att bitas eller trycka ut
ögonen på motståndaren.
Alexander den store.
Makedonien var ett land norr om Grekland. År 340 f.Kr tvingade
Makedonien Athen, Sparta och andra stadsstater att gå med i ett
förbund under Makedoniens ledning. Under ledning av Makedoniens kung
Alexander gick en krigshär år 334 f.Kr till angrepp mot
Perserriket, som styrdes av kung Darius III. Alexander är en
av världshistoriens mest berömda fältherrar och kallas Alexander
den store. Hans mål var att erövra världen, varken mer eller
mindre. Vid Issos norr om den syriska staden Aleppo mötte Alexander
perserkungen Darius armé år 333 f.Kr. Alexander vann och Darius
tvingades fly. Nu ville Alexander erövra världen. Därför
kommenderade han hären mot Indien, men vid en av Indus bifloder
ville soldaterna inte fortsätta, därför måste Alexander återvända
västerut. En kort tid därefter drabbades Alexander av en mystisk
sjukdom, det kan ha varit malaria och han dog den 10 juni år 323
f.Kr., 33 år gammal.
Uppgift
1. Jämför Athen med Sparta. Vilka likheter och skillnader hittar du?
Uppgift
1. Jämför Athen med Sparta. Vilka likheter och skillnader hittar du?
2. Vilket samhälle skulle du helst vilja leva i? Motivera?
Extra fördjupning:
Extra fördjupning: